Statsmakternas utbildningsuppdrag ökar och högskolorna förutsätts konkurrera med varandra om en nära nog konstant mängd potentiella studenter. Hur profilerar vi oss för att studenterna skall få optimal utbildning på de olika lärosätena.
 

Hur skall vi få in förståelsen för kemins betydelse i vardagslivet redan under skolans första år? Redan på dagis är barnen öppna för roliga och lärorika experiment och förskole- och lågstadielärarna är intresserade av redskap för att "leka" in kunskaper. Ett tidigt väckt intresse ökar utbytet senare i skolan.
 

Rekryteringsproblemet till kemiutbildningen i högskolan påstås ha sitt upphov i den traditionella, pluggorienterade undervisningsformen för naturvetenskap i högstadiet. Vilka redskap skall vi ge lärarna, så att de skall kunna förmedla de mer abstrakta naturvetenskaperna på ett sådant sätt att det ökar elevernas intresse för kemi och därmed få fler begåvade elever att välja NT-programmen i gymnasiet?

Dessutom: SYO-problematiken!
 

Vårt traditionella förhållningssätt till kemiundervisningen innebär att vi koncentrerar oss på fakta, metoder och processer, medan vi i stora stycken ignorerat de attityder som styr inlärningen. Hur förhåller vi oss t ex till de etiska och moraliska aspekter på kemiska företeelser som studenterna har med sig när de kommer till kemistudierna?
 

Den informationstekniska revolutionen har gett oss helt nya möjligheter att förmedla kunskaper. Tyvärr förblir informationsteknologin enbart en teknologi innan den fylls med information. De pedagogiska möjligheterna är i nuläget så gott som oprövade. Hur kan vi samarbeta kring detta?
 

Vi har alla känt av "effektiviseringen" i högskolan. Studerandeantalet har flerdubblats det senaste tio åren utan att resurser tillförts i motsvarande utsträckning. Vår ambition är naturligtvis att kvalitén i undervisningen skall bibehållas eller helst öka. Löser vi detta genom färre och bättre laborationer eller med andra undervisningsformer?

Kvalité är graden av måluppfyllelse. Att diskutera kvalité är meningslöst utan en klar målformulering. Hur skapar vi rikslikare i målen för kemiutbildningarna, så att vi kan "leverera" studenter med färdighet i ordets egentliga mening, dvs tillräckliga teoretiska kunskaper och förmåga att praktiskt utnyttja dessa?